lördag 14 augusti 2010

Saltvatten

Världen utanför mitt rum gör mig så trött och utmattad, har ingen ork till att göra någonting. Jag har bara klarat av att få i mig två mackor, ett äpple och några ärtor idag. Min kropp äcklas av maten och jag äcklas av min kropp...
Tankarna i mitt huvud skriker efter rakblad, jag måste dämpa min ångest. Försöker att fokusera på musiken som spelas i högtalarna. Fokusera. Fokusera.

Mamma



Glöm djävulskap och stingslighet.
Glöm allt jag gjort av elakhet,
jag älskar dej så innerligt.
För du och jag har sett en del,
och känner till varandras fel.

Besatt

Ett stycke osminkad Louise!

Ligger i min nybäddade säng och lyssnar på lifelover, så mysigt så.
Igår fick jag klippa av 5 cm av mitt hår på längden, buhuhuhuhuhuhuhuhu... MEN, jag färgade det även rött, vilket gör att mitt hår är assnyggt ändå.

onsdag 11 augusti 2010

Indiska

Idag ska jag bara ligga hemma och läsa och dricka te. Ska tända rökelse och massa ljus på mitt rum och lyssna på mysmusik, när det börjar bli mörkt.

tisdag 10 augusti 2010

En fläckig katt, med så mycket glädje

Just nu springer lilla Shiva runt på mattan och leker med ett snöre, söde.
Hon är så fin, den lilla katten. Hon verkar trivas bra hos Jocke, bäst i kattlådan.... Men Shika är inte så populär. Kvinnan vi köpte Shiva av sa att hon var van vid hundar, men det verkar inte som att hon är det. Inte än i alla fall.
Nu ska jag och Shiva fortsätta busa.

Shiva


måndag 9 augusti 2010

När tavlor börjar att ändra former

Detta skrev jag för ungefär 2 veckor sedan:
Allting jag har byggt upp, raseras framför mina ögon. När Eva lämnade mig, tog hon min styrka och mitt självfötroende med sig. Tanken på att hon inte finns i mitt liv mer, gör mig spyfärdig. Tänk om hon skulle dö, jag hade ju aldrig fått veta det. Patienter blir nog inte bjudna till sin psykiatrikers begravning.. Nu, när jag är så borta på imovane, förstår jag varför jag är på botten igen. När Eva försvann, lade jag min överlevnad på Pellerin. Jag var inte längre hans ledare, och han blev bara mer och mer förvirrad. En häst förstår inte att den gör så att någon annan människa orkar leva. Människan måste vara hästens ledare. Men när Eva försvann, klarade jag inte av det heller.
Nu när vi ska sälja pellerin, och nu när jag knappt vågar klappa honom i rädsla för att han ska gå sönder, tar jag mer piller än någonsin. De senaste dagarna har bara flytit ihop, och jag kommer inte ihåg hur jag hamnade i min säng.Jag har ingen kämparglöd kvar längre, bara ångest och tomma hål i huvudet.
Minnen börjar komma tillbaka, jag är äcklas. Så fort en minnesbild skapas i mitt huvud, slår jag snabbt bort den med piller, rakblad och fylla.